Ja mina kära bloggare och naturligtvis mina vänner, jag har åter kommit för att överraska er med en ny bekännelse!
Denna blogg kommer att handla om min stora belastning och beroende nämligen mina skor! För övrigt är jag nog en om jag ska citera överdalingarna i det undersköna Värmlands bygd "Ee rätt sö täämlet käärit frunntimmer" slutcitat. Ja det är ju självklart inte så att jag går runt i skogshuggar outfitt och är svart av olja och skit som en mekaniker. Ooonej jag är bara lite mer manlig i mitt sätt, inte rädd för spindlar och andra kryp. Det är ju det som gör mannen liksom, döda krypen åt sin jungfru. Mannen blir då "riddaren" i dramat och känner sig stolt. Men vad männen inte vet är att kvinnor låter dem hållas.
Men inte jag, nej mina kära bloggare jag dödar mina egna kryp och sätter på masken, på kroken!
Så jag är min egna riddare, tills vidare i alla fall.
Men nu kom vi lite från ämnet kära bloggare och vän, det var ju skor, mitt stora beroende vi skulle prata om! Ja, det är skorna som är min "Chick Habit" jag har dom i alla färger, hög som låg. På bara fyra månader har jag köpt mig sju par skor!
Nu kan vi börja diskutera beroende! Jag måste använda alla lika mycket annars blir dom andra avundsjuka. jag måste ha alla framme i hallen så jag kan titta på dom. Så just nu står det nitton par skor i min hall som är 1.5 x 1,5 meter! Får jag plats med mig själv tror ni? Nej, naturligtvis inte kära bloggare och vänner!
Det är min "Chick Habit" annars är jag inte så chick av mig, skulle jag tro. Går gärna och ofta utan smink, det smetar ändå bara ut sig till en stor kletig fläck på kläder och annat. Modet är inte något jag följer, utan köper det som faller i min smak. Håret är oftast lockigt och sitter som en boll på mitt huvud. Det enda som "sitter fast" på mig som jag kan vara fåfäng med i perioder är min fördömda lugg! Det är verkligen en lugg mina kära bloggare, och ni minna vänner vet vad jag snackar om! Den hänger där, jag ser knappt något, men den ska vara där, platt och rak. Men efter en timme eller ibland knappt det har den jäveln böjt sig åt ett håll som den trivs med! Vilket jag måste erkänna mina kära bloggare och vänner gör att jag ger upp! Ja, du hörde rätt, jag ger upp och då är inte jag den som ger upp. Har en ovana till att vara stönig tills jag själv slår knut på mig. Jag är den människan du inte skulle vilja träffa och försöka ha rätt över mig. För jag kan hålla på i år om samma sak, tills du tillslut ger upp och låter mig ha rätt, även fast vi båda vet hur fel jag egentligen hade. Men jag erkänner aldrig!
Ja, det var nog allt för denna gång. Här med avslutar jag denna blogg med ett gungande adjö och på återseende!
PS. har en bra låt som jag tycker passar in till den här bloggen! Här är adressen, lyssna och njut!