I´m back!!!

Kära bloggare jag är ännu en gång här för att förgylla din dag. Jag avbröt min förra blogg tvärt eftersom jag var i stort behov av choklad och en och en annan näsduk.

Jag har nu torkat bort mitt snor och återvänt till er kära bloggare. Så vad ska jag skriva om idag då mån tro?

Nja är ganska tom i mitt huvud för tillfället eftersom jag sitter och lyssnar på musik. Är alltid lika tom då, vilket är mycket bra eftersom jag då kan fylla ut mitt stora tomrum med vackra toner från 80-talets rock balader

Vet inte vilket band jag är mest förtjust i kära bloggare. Alla band har sin egen låt som tilltalar mig. Så min kära bloggare jag kan tyvärr inte säga vilka jag skulle kunna rekommendera till dig för en trevlig stunds musik.

Fast jag skulle kunna rekommendera en person som ALLTID får mina tårar att rinna. Min alldeles egna stora syster. Den äldsta av oss tre systrar. Hon har en pipa som de ljuvaste toner klingar fram ur! Varför vet jag inte, min kära bloggare, varför hon inte använder denna gudagåva oftare. Säg det, så jag frågar nu dig min kära syster! Varför!?

Adjö min kära bloggare och jag hoppas på ett återseende!

Ja mina kära bloggare, jag skall vika ut mig för er! Åh nej du min kära bloggare nu tänkte du lite åt fel håll. Jag skall inte vika ut mig kroppsligt utan jag ska vika ut mina innersta tankar för dig min kära bloggare.

Ja min kära bloggare här kommer mina innersta tankar... Jag gillar inte, nä jag hatar mosiga gamla bananer! Mmm det är sant jag hatar mosiga bruna gamla bananer! Usch vad äckligt!

En annan sak jag kan avslöja är att jag saknar min familj OTROLIGT mycket! Något så enormt min kära bloggare! Det går knappt att beskriva, så mycket saknar jag dom!!

Så jag blir tvungen att avsluta min blogg tvärt eftersom jag plötsligt blev i ett stort behov av choklad. Och en och en annan näsduk.

Så adjö min kära bloggare

Tillbaka igen för en snabb visit...

Kära bloggare och vän. Jag är här igen för att förgylla din dag eller just nu blir det vell snarare kväll.

Sitter här i min lägenhet och vägrar gå och lägga mig. Jo det är sant kära bloggare, jag vägrar! Vill absolut inte gå och lägga mig. Jag har ju så himla lite tid över till mig själv efter skola. Så jag tänkte som jag gjorde när jag bara var ett litet pyre. Att om jag vägrar sova, så kanske det finns någon eller något som hör min innersta önskan och stannar tiden för ett slag. Självkart är det då jag som senare ska bestämma när tiden ska "rulla" igång igen...

Så om vi skulle leka med tanken kära bloggare att jag skulle kunna stanna tiden. Vad skulle jag göra då!? För det första skulle jag bli helt ensam eftersom jag stannat tiden och med de kommer ju att allt och alla blir "förstenade". Så jag skulle nog brista ut i en vackert vrålande sång! Jag skulle gå ut på stan och vråla halsen av mig. Mycket roande eftersom att varje gång jag går med mina gigantiska hörlurar på huvudet, går jag och små nynnar på en låt eller två.

Ja kära bloggare du har nu ännu en gång använt din hjärna och listat ut att ja gillar att vråla ut musik. Mycket roligt och utmattande Så tillbaka till mitt små nynnande med mina gigantiska hörlurar. Jo så i alla fall kära bloggare går jag där helt omedveten om att jag sjunger, sittandes på bussen eller cyklande Inte allt för ofta gåendes eftersom det är så in i nordens tråkigt att gå. Så är det alltid någon person som vänder sig om och SKRATTAR!! Ja mina kära bloggare det skrattas åt mig!! Så jag slutar tvärt och skyndar vidare.

Så det är vad jag skulle göra om tiden gick att stanna, kära bloggare. Sen skulle jag plundra affärer och sova länge, lääääänge... Men det är ju sånt som inte får komma ut i det ofentliga..

Nog för ikväll nu kära bloggare och vän. Här med avslutar jag dagens, nä kvällens blogg med ett tvärt ADJÖ!

Lellsystra ska bara...

Kära bloggare, jag måste nog säg att jag är ''Ursäkternas Okrönta Drottning'' UOD men andra ord. Förstår inte att jag har så otroligt många ursäkter när det gällem me ,my self and I. Här har jag gått och planerat i flera veckor. Ja du hörde rätt min kära bloggar, flera veckor. Jag har planerat och planerat till att få mig själv att städa!

Varje gång jag ens hunnit tänka tanken på att städa har jag kommit på en ursäkt snabbare än en fis i rymden. Jag har i alla fall kommit igång nu min kära bloggar. Men jag tar mina mikro pauser titt som tätt och de varar ungefär i en två timmar. Titta jag sitter ju och biktar mig för dig kära bloggar ännu en ursäkt för att slippa städa.

Jag har inte kunnat damsuga upp mina dammtussar på grund av att jag har en liten flodhäst vars bäste vän är dammtussen under min säng. Sen hade jag ju också en liten låda framför garderoben där jag har min dammsugare. Man kan ju aldrig veta om det är någonting ömtåligt inuti denna lilla låda. Så det är bäst att låta bli.

Igår fick jag tillslut diska för var enda liten pinal jag har i mina köksskåp var skitiga. Men innan dess ignorerade jag disken och försökteövertala mina klasskompisar attkomma hem till mig och diska. Men konstigt nog nappade INGEN på den geniala idén. Vilket jag inte kan först!

Så du ser min kära bloggare jag är överfylld till bredden med bortförklaringar och ursäkter. Så nästa gång du är i behov av en min kära bloggare. Så finns jag här för dig!

Återgår nu till mitt knegande. Killevippen!

En uppenbarelse mina kära bloggare!!

Mina kära bloggare, jag fick just nu i detta nu en alldeles ny uppenbarelse. Ännu ett minne från min barndoms glada dagar.

Detta minne ploppade plötsligt upp i min hjärna när låten Pom Pom men Magnus Uggla började spelas i min lilla dator. Detta minne innehåller även min äldre och mycket begåvade syster. Hon som är den äldsta av oss tre i systerskaran.

Jo åter till låten Pom Pom Magnus Ugglas Fanfar som den så ''kort'' heter. Jag stod och knegade men min diskhög som bara växer och växer. Så jag tog mod till mig min kära bloggare och skulle till att besegra den allt för stora och smutsiga högen med disk. Det är ett allt för tråkigt arbete som kräver musik till, så att jag kära bloggare kan gorma ikapp till musiken. Så där stod jag kära bloggade, kämpade och sjöng för full hals till åttiotalets rock balader. När det svarta fåret Magnus Uggla ploppade upp, och genast kom detta minne farandes.

Detta utspelade sig när Pom Pom låg på topplistorna och var rykande färsk. Min mycket kära syster hade målat en vägg med ett sago slott på min vägg. Mycket vackert och en dröm för en flicka i min ålder. Nu var det ju så att detta motiv skulle dokumenteras för framtida beskådare. Vet inte varför men min syster skulle absolut filma väggen. Konstigt tyckte jag eftersom väggen stod stilla enligt mig. Ja mina kära bloggare jag hade redan då ett mycket skarpt öga som sög in allt. Så där stod min syster och filmade i alla fall och jag var absolut tvungen att vara närvarande och bevaka det som hände eftersom det var mitt rum och min vägg. Jag stod där och betraktade min syster när jag kände en bubblande magkännsla som sa till mig att börja sjunga. Det skulle ju bli allt för tråkigt annars med att bara stirra på en vägg sen när filmen skulle visas upp.

Så kära bloggare jag tog låten som hade fastnat på min hjärna. Brast ut i Pom Pom.

Men min syster tystade nermig snabbt. Men jag kunde inte stoppa mitt magbubbel och började igen. Min syster gjorde samma sak igen och tystade ner mig. Så fortsatte det tills min syster körde ut lilla rara oskyldiga mig ut ur mitt eget rum!

Så här i efterhand, när ja tänkt på det kan jag förstå irritationen som bubblade i min systers hjärna. Men jag mådde alldeles utmärkt för jag hade ännu en gång utfört ett irritationsmoment utan minsta problem.

Så min kära bloggare jag återkommer med säkerhet. Istället för mitt vanligtvis att så vänliga ADJÖ avslutar jag denna blogg med TACK och HEJ!

Älskade bloggare nu är Lellsystra tillbaka igen... Med nya funderingar...

Kära bloggare har du saknat mig!? Jag har nu varit borta i drygt arton timmar och utfört mycket lite på denna tid. Ja kära bloggar jag hinner inte allt här i världen, tyvärr kan inte jag uträtta under om du av någon anledning trodde det. Det som hänt mig är att jag varit tvungen att gå upp ur min sköna säng och ut i det iskalla vädret och cyklat till skolan.

Så nog om det, tror inte att du kära bloggare har värst stort intresse av mina dagliga rutiner. Utan det som du min käre bloggare är intresserad av är min överutvecklade hjärna. Mitt IQ måste nog ligga snäppet över en snigels.

Snigel tänker du nu min kära bloggare. Sniglar är vell inte smart. Jo min kära bloggar det är dom. Sniglar är smarta även om det tar sin lilla tid. Och så är det med mig. Jag har tusen, ja kanske miljoner saker saker som jag tänker på. Så då kanske min ytterst vackra utsida ser lite trög ut. Precis som en snigels.

Ja jag beundrar alla klant skallar som kan se smarta ut på utsidan men som är helt korkade på insidan.

Tänke för en sekund sen på det där med höger och vänster hänta. Här i Sverige och många länder med oss skriver från vänster till höger. De flesta i vårt land skulle jag tro är höger hänta, men hur är det då i till exempel arabvärlden!? Där skriver man ju från höger till vänster, är de flesta araber då vänster hänta!? Mycket intressant grej som jag gått och klurat på ett tag. För varför göra det svårare för sig, undrar jag!?

När jag bara var ett litet pyre på så där en tre fyra år min kära bloggare så var jag mycket fascinerad av svartvita filmer på TV;n. Jag gillade att se på svenska gamla filmer med Åsa Nisse med fler. Men vad jag inte förstod kära bloggare var varför allt var svar och vitt på TV;n. Ty jag fick för mig att man också levde i en svartvit värld på den tiden. Vilket i sin tur måste ha varit väldans trist enligt min menig. Jag tyckte synd om de stackars människorna som aldrig fick se hur röd en ros kunde vara eller hur gul en citron är. Men jag vågade aldrig fråga mina kära föräldrar eller någon annan för den delen om det var så att människor förr i tiden såg i svartvitt.

Men eftersom åren gick min kära bloggare och jag blev allt klokare förstod jag att så var inte fallet med den förgångna tidens människor.

Ja gott folk och kära bloggare nu har jag annat att göra. Men jag återkommer.

Så på återseende och ett hjärtligt ADJÖ!

Lellsystras sista oviktiga tankar innan det är dags att krama kudden...

Kära bloggare jag kunde inte bara lämna dig ikväll utan att vika ut mina sista tankar nu innan jag ska gå och krama kudden för i kväll.

Detta kommer bli lite annorlunda kära bloggare ty jag kommer bara skriva ner mina tankar som svävar förbi. Det är för mig lite utav en sport för jag brukar bara skriva ned det som kommer.

Så allra käraste bloggare bli inte förskräkt av mina kanske lite annorlunda tankar om livet och det som tåls att tänka på. Ja kanske just du min kära bloggare, också har delat dessa tankar... Så då börjar vi!

Ta min väg till skolan bara som ett exempel. Den är inte värst lång och inte värst jobbig att cykla eller gå men ändå händer de mest otroliga saker mig på den lilla biten som max tar tio minuter att cykla då alltså. Skulle jag anstränga mig att gå skulle jag nog sega ut hela promenaden för det är himla trist att vandra till fots.

Ja för några veckor sedan, kanske till och med månader sen när solen ännu ville värma mitt vackra ansikte. Var jag ute och cyklade kollade in männen som envisas med att bygga en massa hus runt omkring mig. Inte ett ont anande så kände jag plötsligt hur trögt cykeln tog sig fram. Varför!? Tänkte jag. Jo då har den (ursäkta språket kära bloggare) jävla cykeln gått och punkterat sig på bakhjulet! Ja kära bloggare det var första gången som jag fick lära mig hur man fixar ett cykeldäck.

Ett minne swichade just förbi min ''bildcentral'' där uppe i min mycket begåvade hjärna. Ett minne från min barndoms glada och bekymmerslösa dagar. Ett minne som jag och du kära bloggare kan skratta gott åt nu så där en femton år sedan. Men då var det en stor triumf för mig eftersom jag då visade var skåpet skulle stå. Jag vet inte ens min kära bloggare om min mycket begåvade och underbara syster vet om detta. Så det blir en första gång för oss alla. Som jag talat om tidigare är den ''första gången'' mycket speciell. Så få dig ett gott skratt nu min kära bloggare.

Detta hände alltså en dag då jag hade lärt mig att besöka toaletten själv. Mina två systrar som då var i övre tonåren skulle jag tro. Nu har du också käre bloggare listat ut att jag är ett sladdbarn. Men det hör inte hit just nu. Jo i alla fall mina systrar som båda var i tonåren, hade ju skaffat sig ett intresse för det manliga könet. Det var en pojke som jag vill minnas hette Mark eller liknande, hade väckt någon av mina systrars intresse. Jag för min del var helt ointresserad, men det tyckte inte mina systrar att jag skulle vara. Så dom började anklaga oskyldiga lilla mig för att vara förälskad i denna ack så ointressanta tonnårs pojke! Det retade mig till tusen för jag hade då en otroligt skräck för ''kill baciller''!

Min mellansyster tror jag bestämt var det som hade ett foto av denna arma pojke. Så jag tog beslag på fotot, för nu var hämndens timme inne! Nu skulle dom få för att de retat MIG!!

Jag la ner kortet i en sådan där bide eller vad det kallas. Nu skulle jag utföra min hämnd! Så jag lättade på trycket ock kissade på fotot. Ja min kära bloggar jag urinerade på den stackars pojken. Men jag var mäkta stolt efter mitt dåd och tänkte nu kan dom inte säga att jag var kär i den killen. Så förlåt mina kära systrar för jag tror att ni aldrig fick se det kortet igen. Min kära mor tog mig nämligen på bar gärning. BUSTED!! Kortet slängdes av min mor, själv hade jag planerat att lägga tillbaka det på samma plats som jag hade hittat det.

Har ni förresten kära bloggare också tröttnat på alla kedjebrev, sms och mail!? Kan lova att jag gjort det! För jag vet redan att jag är snygg, bäst i test, kärlekskrank, en bästa vän och allt det där.

Kanske ska ge mig för ikväll för klockan är trots allt över tiooch jag ska laga mat till mig och min kära vän. I och för sig blir det krögarpytt, men det är nog så svårt. Det gäller att få det precis lagom bränt annars får man äta en massa svarta små bitar som är mycket svåranalyserade på grund av förkolningen.

Så min kära bloggare jag avslutar här med källens blogg med ett tvärt men vänligt ADJÖ!

Lellsystras onsdag i Örebro

Kära bloggare det är nu onsdag.

Det som hänt mig idag kära bloggare är att jag upplevt det första snöfallet här i Örebro. Ja, jag må säga att det alltid är något speciellt med den ''första gången'' och i det här fallet så var det ett snöfall. Jag minns inte mitt första snöfall i mitt barndoms hem. Ty jag var bara en liten dåre då.

Nu har jag vuxit upp till en något äldre dåre i tjugoårsåldern. Men äldre tänker jag inte bli kära bloggare, nej det behövs ej ty jag har redan all värdens kunskap. På min dator och kan Googla ALLA svar eller ja nästan. Igår min kära boggare om du minns så blev jag besegrad, ty jag kom fram till att Internet INTE har alla svar till min stora besvikelse.

Eftermiddagen har jag spenderat men min mycket goda vän på ett café här i stan. Det är lustigt kära bloggare för jag har då aldrig träffat på en människa som är en spegelbild av mig själv. Det är inte till utseendet vi är lika utan till det inre. Mitt sätt att tycka och tänka. Det är kusligt att möta sig själv på det viset kära bloggare. Har du någon gång stött på en sådan människa!?

Jag som annars vägrar släppa in människor in i mitt inre kunde inte hålla emot denna människa. Hon kan läsa mig som en bok, ja det är sant kära bloggare! Hon känner mig lika bra som jag själv och jag henne. Alla tankar som gått in och ut ur min hjärna har passerat hennes också.

Just nu min kära bloggare sitter jag och samtalar med en gammal vän från de djupa skogarna i Värmland och till skillnad från här i Örebro där snön smällt bort ligger den kvar som ett vitt täcke på mark och skog. Det är då som jag min kära bloggare längtar alldeles förfärligt mycket hem till mitt barndoms hem.

På återseende min kära vän och bloggare!

Lellsysstras vandrig runt om i ett regnigt Örebro

Ja nu kära bloggare har jag kommit hem från min stadsvandring i Örebro.

Och som jag förutspådde blev jag helt genomvåt av regnet som öste ner.

Som tur hade jag på mig min otroligt töntiga mössa som jag konstigt nog har funnit att den ska ingå i det senaste modet. Själv tänkte jag när att den skulle skydda mina öron och mitt huvud. Ja ni förstår det är en sådan där mössa i fuskpäls med öronlappar som man knyter under hakan.

Men nog om det nu kära bloggare. Vi fick i uppdrag att leta upp olika platser runt om i stan för att skriva ner våra svar på pappret med frågor.

Så nu förstår jag varför jag inte kunde Googla alla svaren. Det var frågor om vilket djur som en viss affär hade som extrapris just nu o.s.v.

Svaren kan jag tyvärr inte ge er då jag upptäckte att det var väldigt trevligt att vandra runt helt ensam eller ja ensam var jag ju inte... Det var ju fullt med folk på gatorna.

Egentligen skulle jag vandrat med övriga som också skulle göra den lilla promenaden. Men min latmask orkade faktiskt inte gå upp klockan sju i morse. Och jag är inte den som säger emot min egen vilja... Så jag kramade kudden i några timmar till...

På promenaden runt om kring i stan tog jag några kort med min mobil...

Så kanske just du känner igen dig käre bloggare när ja vandrar runt i Örebro. Kanske just du också har tänkt på de ting jag fångat på kort.

Här är min mors ''röda faran'' som är runt trettio år gammal. Den tog jag med från de Värmländska skogarna när jag flyttade hit i somras Jag lovar att den ÄR välanvänd.

Men idag lämnade jag den vid mitt första stopp.

Ja här har du den kära bloggare vattenpumpen som står på Våghustorget i Örebro. Många ja nästan alla människor går bara förbi den. Men den har också sin historia. Som du kan läsa på plats. För den är försedd med en liten plåtbit med historian på. Eller om den plåtbiten sitter på stenmuren nedanför. Ja käre bloggare du får helt enkelt se med egna ögon ty jag har inte alltid rätt... Ja jag erkänner, mitt minne sviker ibland.

Nästa fråga som stod på min ack så blöta papper var: När grundades kemtvätten!?

Vet du det kära bloggare!?

Tyvärr fanns mitt intresse inte där just då, utan jag blev tagen av denna skyllt! Hahaha visst är den festlig!

Påminner mig av en blandning av John Blund och något ur Mumindalen.

Sen kom frågan om vad som står målat på husväggen.

Det svaret kan du få av mig käre bloggare.

''CARLSSON & ÅQVIST Läder & Skodon''

Har du sett den käre bloggare!? För mig var det första gången. Men det var och är kärlek vid första ögonkastet. Ty jag älskar udda saker.

En annan fråga som dök upp var om jag hade lagt märket till två järngrindar. O ja visst lade jag märke till dom. Men vad var det då som stod och damma bakom dem då?

Denna symbol som gjorde sällskap med två lika dana till sitter ovanför Badhuset som inte alls är ett badhus.

Nu är min fråga, vad betyder dessa!?








De gamla husen i vår stad är smyckade med massor av vackra ting. Här är en blomma... Tror jag...

En kvinna som har begåvats med fiskfenor till ben.

Käre bloggare kanske du vet vart jag hittade denna?

Ja, vad vill denna figur? Pussas kanske?

Här är den ståtliga kyrkan, men jag tycker nog att den ser lite kuslig ut nu i det ruskiga vädret. Tycker inte du det kära bloggare?

Som taget ur en skräckfilm...

Kanske något för Alfred Hitchcock mån tro?

Men detta kära bloggare är bara församlingshemmet. Jo det är säkert...

Ja detta är bara en dörr. Jag vet det, men den är mycket i ögonfallande för min del!

Vet inte men på något vänster gillar jag detta hus oerhört. Men ändå är det fult på ett vis.

Som taget ur Törnrosa... Men en sådan dag som det har varit idag så blir det nog mer åt spöslotts fantasin... Tycker du inte det?

Frågan jag fick om detta hus var: Vad de runda fönstrens hade för symbol även flaggan som tyvärr är frånvarande på detta kort har samma symbol

Här står jag på bron och beundrar det vackra Örebro slottet

Sugen på bio?

Ja Roxy kan just nu bjuda på ''Bedragaren'' och varför jag vet det ärr för att det var en fråga på pappret.

Ridhuset som i dag används som gymnastiksal.

Här är flera utsmyckningar som pryder Örebros vackra hus.

Sugen på en fika kära bloggare? Det kan Märta på ''Märtas Kafé'' ordna. Men hon har sin vilodag på söndagar så då är det ingen idé att försöka knalla in.

Ja nu har jag nästan gått ett varv runt stan. Hamnade på baksidan av slottet eller det kanske är framsidan... Nja den funderingen kan jag tänka på senare....

Här är jag på väg till min kära ''röda faran'' kära bloggare... Ty frågorna var slut och jag genom våt av regnet. Nu gick jag med bestämda steg för mitt stackars papper måste räddas snarast innan det faller isär.

Men min beslutsamhet hindrades av detta vackra hus... Ja jag erkänner än en gång kära bloggare att jag inte alltid kan koncentrera mig på mitt uppdrag.

Så nu har du följt med mig nästan en hel dag. Det enda som återstår för mig är att gå på Lotta Thell på biblioteket kl 18:30 idag på biblioteket Tyvärr är jag tvungen att slita mig från dig kära bloggare ty annars kommer jag att bli sen.

Jag avslutar med ett tvärt adjö och på återseende!

Lellsystras första fundering om världen...

Vet ni vad, jag har kommit fram till att Google inte har alla svar! Vilket är till en stor besvikelse för mig!

Har vaknade jag till världens oväder med regn och rusk, och självklart har vi friluftsdag idag. Och en annan självklar sak är att jag anmälde mig till stadsvandring.

Så om du nu kära bloggare lägger ihop ett och ett kommer du förstå att jag kommer bli genom våt av att ens titta ut genom fönstret!

Så jag och min genialiska hjärna kom på att jag skulle Googla alla svar på pappret som jag fick med mig från skolan. Så att dom också skulle med säkerhet veta att jag gått den löjliga promenaden.

Men NEJ, det gick inte att Googla fram svaren!
Till min stora förvåning gick det bara inte, flicksnärtan som gjort frågorna måste ha klurat ut att jag som har en sådan genialisk hjärna skulle komma på idén att Googla fram svaren.

Så nu måste jag ut i det avskyvärda ovädret! Men jag återkommer med de rätta svaren senare, så att du käre bloggare slipper gå ut i det fruktansvärda ovädret!

Tack för mig tills vidare