Jaha ja, så jag råkad komma tillbaka hit till min blogg kära bloggare och vän. Är du glad att se mig mån tro!? Ja men det är vell klart att du är! Annars skulle du naturligt vis inte stirra dig blind på alla de vackra och mycket genomtänkta ord jag skriver här i min blogg.

Ska jag vara ärlig vet jag inte vad jag gör här. Men det kändes som en evighet sen jag bloggade sist, och du min kära bloggare och vän har vell saknat mina visa råd och fina visdomsord.

Ja, nu undrar du säkert kära bloggare vad som hänt mig sen sist vi sågs här på min sida. Livet har rullat på helt enkelt. Mina vänner avgudar mig, människor njuter av min närvaro och mitt namn är på allas läppar. Jag är en gåva till denna jord. Men nog om det. Hur står det till med er då kära bloggare och vän!? Har ni kommit på meningen med livet eller sitter ni fortfarande i djupa tankar!?

Jag för min del, tänker ofta eller mest hela tiden. Det är nog så jag är skapad. Jo, förresten jag kan ju tala om för dig käre bloggare och vän vad som hände mig här om veckan. Som jag nämnt tidigare är jag fast i ett beroende! Nämligen skor. Jag var ute på stan en dag med två unga damer som mitt sällskap. Jag kände suget och var tvungen att gå in i en skoaffär. Där stod dom! Min nya kärlek! Tio centimeters klack, stor rosett på hälen och i en skrik orange nyans! Kärlek vid första ögonkastet! Det var ödet att det skulle bli vi två, för det fanns bara ett par kvar och i min storlek!! Jag var TVUNGEN att köpa dessa underverk till skor. Väl hemma beundrade ja dessa, sedan bar det iväg till några vänner.

Där var de båda damerna som jag hade haft sällskap med tidigare på stan. Men eftersom jag hade varit så upptagen av mina nya skor hade jag glömt att dessa två unga damer var närvarande vid inköpet. Så jag började babbla på om att jag köpt ett par nya skor och att dom var SÅ himla FINA!!! Mitt minne hade helt raderat dessa damer när mina ögon fick syn på dessa skapelser. Jag fick förstås skämmas för denna händelse, jag har lovat att ta tag i detta beroende nu. Det kommer bli svårt för jag är långt gången. Har redan fått små återfall och planerat mina kommande inköp.

Det hela gör det inte bättre eftersom jag har en medbrottsling, han har inte erkänt för sig själv än att han är en anonym skooholik. Vi två diskuterar skor dagarna igenom! Men jag ska ta med honom till nästa anonyma möte.

Men håll tummarna, så kommer jag att klara det!

Ha det så bra tills vi höras på nytt någon kommande morgondag.

Adjö kära bloggare och vän, adjö!