Kung för en dag som Magnus Uggla sa...

Ja nu du kära bloggare och vän är jag äntligen tillbaka, som jag också förstår är det till din stora förtjusning!! Jag skulle kunna ljuga och säga att jag även saknat dig. Men ack o ve den sortens människa är inte jag!

Så denna bloggstund vill jag ägna åt mina onda planer om att ta över världen! För det första tänker jag inte sluta som kroknäsan här ovanför, nej tvi vale så dum är vell inte ens en sköldpadda som hamnat på rygg!

Ja, nu så kära bloggare och vän vill jag tala om för dig att jag planerar att ta över världen! Jag ska bli ärkeskurken alla vill vara! Naturligt vis tänker jag inte ägna mig åt sådant som Hitler och Stalin höll på med, så för den sakens skull behöver du inte vara orolig käre bloggare och vän. Jag ska mer bli den rikaste människan i världen och bada i diamanter, rubiner och smaragder! Min hund kommer äta hummer till frukost och använda rysk rom till hårinpackning och champagnen ska flöda ur toalettstolen!

Jag ska ha tjänstefolk som ska sköta allt jag beordrar dem att göra, jag ska hänga med Metallica tvinga doktorer att återuppliva människor som Marilyn Monroe och Freddy Mercury. Jag ska utföra en zombie jakt varje år där högt uppsatta gangsters får komma och delta med mig. Barnpogrammen ska tillbaka till kvalitén som härskade under min barndom! Jag ska tvinga Sveriges regering att leva på existensminimum så får de se hur kul det är!

Sen när helgen kommer så är det jag som är kung i baren! Sprit, öl och absint åt folket är min mening! Pensionärerna ska få sjöutsikt och årliga resor till exotiska länder!

Men herre je i min lilla låda kära bloggare och vän, det tycks som om att jag är en god människa trots allt! Jag får i stället titulera mig som tvåtusentalets Robbin Hood! Skolla de rika på allt de äger och har och ge det till de fattiga och medel Svensson.

Så säg inte att du kära bloggare och vän inte skulle vilja ha mig till allsmäktig härskare som kommer vaka över dig och de dina!? Du skulle antagligen vara mycket korkad om du inte känner att denna excellenta idé är tilldragande för din ack så förkrympta hjärna!

Men min idé om hur jag ska ta över världen behåller jag för mig själv tills den dag det är dags att skriva mina memoarer.

Så min kära bloggare och vän vi säger adjö här och vi ses åter igen när jag sitter på tronen och styr med hjärnhand över vår lilla planet.

R.I.P

Strumpan Sture är död!! Min älskade strumpa är död, kära bloggare och vän! Jag hittade honom när jag kom hem från Stockholm idag. Det hela måste ha skett sent igår kväll, runt nio tio tiden. Men jag upptäckte inte denna hemska händelse för ens idag. Nu när jag tänker tillbaka så minns jag tydligt att jag funnit tydliga tecken till denna förödelse! Men jag trodde att det var motorsågsmassakern som ägde rum på mitt ben sent igår kväll, kära bloggare och vän!

Ja, man kan till och med säga att det Stockholms blodbad ägde rum på mitt ben! Jag satt vid min dator och skulle till att klia mig på benet, när jag känner att mina fingertoppar blir fuktiga, kära bloggare och vän. Jag trodde att det var vatten sen duschen jag tog lite tidigare. Men när jag tar mig en snabb titt på min ack så vackra hand, kära bloggare och vän, ser jag att den är helt ned kletad av blod!

Ojsan hoppasan, tänkte jag och sa att här har minsann ett blodbad ägt rum. Vilket det också måst ha gjort efter som jag blötlade huden en stund innan, kära bloggare och vän.

Så jag fick lov att torka upp blodsplattret, och det visade sig vara ett ynka pynka litet hål på mitt knä, kära bloggare och vän. Så jag tänkte inte mer på det.

Sen så i morse, kära bloggare och vän, hittade jag en blodfläck på sidan av min säng. Jag trodde det var sen gårdagens hemska blodbad! Men nu vet jag bättre! Det måste ha varit Sture som försökt väcka mig, men nej, jag sov som en stock. Om jag ändå hade vaknat, kära bloggare och vän, om jag ändå hade vaknat!! Då hade strumpan Sture fortfarande varit vid liv idag!

Men nu till den hemska upptäckten, kära bloggare och vän. Jag kom hem vid sjutiden från Stockholm och upptäckte fotspår av blod i min lägenhet! Eftersom min lägenhet består av hela 28 km2 skulle det ta en hel evighet, kära bloggare och vän, innan jag skulle hitta orsaken till detta blodiga spår. Så jag fick gå hela tio steg från hallen till balkongen, sen följa spåret till toaletten sex steg bort och slutligen hamnade jag vid sängen. Där låg han helt livlös, kära bloggare och vän, jag förstod att min randiga strumpa inte skulle återfå livet i behåll. Hela strumpan Sture var helt ned kladdad i torkat blod.

Jag föll i tårar, kära bloggare och vän, men jag förstod att jag var den enda som skulle kunna lösa fallet. Så jag följde blodspåret tillbaka till sin början, och där stod han! Vänsterskon Viktor! Jag har nu förhört Viktor under kvällen och säkrat bevis. Jag kan inte uttala mig om blodspåren som jag hittade inuti Viktors "bagageutrymme". Men testresultaten matchar Stures blod.

Det kommer hållas förhör och jag hoppas på ett erkännande från vänsterskon Viktors sida, kära bloggare och vän! Vänsterskon Viktor ska få sona för sina brott, jag har också fått in anonyma tips om att en viss lilltå Leo är inblandad i mordet på strumpan Sture! Ja kära bloggare och vän, brottet rubriceras som mord!

Rest In Peace kära Sture strumpa!

Kära bloggare och vän, du kommer få uppdateringar om vilket straff vänsterskon Viktor och lilltån Leo kommer att straffas med!

Adjö!

Googlar mig till bättre tider...

Ja här försöker man beskriva hur man känner sig i bilder, kära bloggare och vän. Jag tänkte Googla hur äcklig min spis baksida såg ut innan jag gav den en omgång. Titta vilket sketet svar jag fick! En förvrängd, uppblåst papegoja med spikes!

Jag ville ju ha smuts, fett och klägg, kära bloggare och vän! Men vad fick jag!? Jo en uppblåst tuppfan! Nej nu måste Google skärpa sig, hur ska jag annars kunna beskriva min frustration över äckelspisen, kära bloggare och vän!? Hur är det möjligt för dig, kära bloggare och vän att förstå hur äcklig min spis är om du ser en goja!?

Jag är inte här för att förfina verkligheten, jag censurerar inte, jag är ärlig och rätt på kära bloggare och vän! Rätt på är den vals jag kör! Jag vill vara som en snigel i ditt öga, visa dig den verkliga verkligheten! Inte som vi nu för tiden får den serverad, fluffig, rosa och luddig. Nej jag vill ha den kantig, grå och rak!

Nu har ju hela min blogg blivit förstörd kära bloggare och vän! För nu minns jag inte längre vad jag ville med just detta inlägg! Nej, tvivale!

Jag måste återgå till spisäcklets baksida kära bloggare och vän. Men ta lärdom av detta. Framsidan av en spis kan vara skinande vit, men kollar man där bak gömmer sig ett helvete! Jag kan med en svordom svära på att verkligheten är likadan som en spis! Men du måste ha något bakom pannbenet för att förstå det. Precis som att ett gräl bara är toppen av ett isberg! Även som William Goldings böcker har en djupare mening som man måste leta efter! Ja min kära bloggare jag är en mycket vis människa, men det vet jag redan sen förut! Många kallar mig galen, men jag kallar mig geni. Som alla vet är gränsen mellan geni och galen hårfin!

Så min allra käraste bloggare och vän, jag vinkar av dig vid tågstationen som den artiga kvinna jag är och hoppas på ett kärt återseende.

Adjö!

Thåström och jag..

Den mannen ni ser ovanför kära bloggare och vän, är ingen mindre än Joakim Thåström. Jag är smått förälskad i den mannen. Jag ska berätta varför genom att citera ur en låttext: "Alla vill till himlen å åka limousine förstås alla vill till himlen till himlen!" Vem kan komma på en sådan text!? Han är underbar kära bloggare och vän! Jag önskade att han var yngre så jag kunde gifta mig med honom.

Jag menar, han verkar vara smått galen, enligt människor i min omgivning är jag knäpp så då skulle vi bli ett fantastiskt par. Tycker du inte det kära bloggare och vän!?

Nog om min kärlek till en galen man nu kära bloggare och vän. Nu ska vi diskutera andra världsliga ting.

Igår var denna bedårande människa och frälste Arboga med sin skönhet, alltså jag då allra käraste vän och korkade bloggare. Jag förstår inte att det ska ta sådan tid för dig att koppla. Jo, men så i alla fall, jag var där. Jag satt i ett kök med en kär vän, jag satt där och funderade. Sen sa jag: "Humm, Rebecka hur många lägenheter på tjugoåtta kvadratmeter tror du det får plats i det här köket?" Hon svarade: "Två" Jag sa:"Du måste tänka på höjden också, fyra tror jag." Hon sa: "Tre då, Emeli sluta med dina konstiga funderingar ta dem med någon annan!"
Vad då konstiga funderingar!? Vem som hellst undrar vell hur många tjugoåtta kvadratmeters lägenheter det får plats i ett före detta skolkök!? Eller!?

Jag får fundera över detta. Så nu säger jag farväl och på återseende!

Här igen!!

Nu är jag här igen, antagligen sista gången ja sitter i Örebro (för i år i alla fall (troligtvis, men man vet inte)) och bloggar. Ja nu undrar du säkert vad ja vill, kära bloggare och vän. Uppriktigt sagt vet jag inte det själv ens.

Har jag något att berätta undrar du säkert kära bloggare och vän. Oh ja, jag har alltid något att berätta. Det vet du med säkerhet att jag har.

Men vad ska jag berätta. Kan ju bara skriva något otroligt vedervärdigt, sjönsjungande romantiskt eller bara ett svenne-banan inlägg.

Ja du såg det va, kära bloggare och vän jag försöker förnya mitt slang. Svenne-banan är en ny grej ja kör med, steka, chilla är några andra. Men jag har inte nått någon större framgång med dessa ord. De ungdomar jag möter använder dessa ord på helt fel ställen, så ja fattar inte ett skit, rent ut sagt!

Men nu vet jag vad jag vill med livet i alla fall! Äh jag bara ljög, kära bloggare och vän. Jag vet inte ett dugg inom det området. Jag tror fortfarande att mitt liv är ämnat till att glida runt vara allmänt flummig och att sitta i djupa funderingar.

Ja som till exempel här om veckan när jag var och gaddade mig. Hela fyra timmar under nålen. Men det var inte det som jag ville berätta utan det där surret man konstant hör. Bzzz Bzzzzzz Bzz Bzzzz, mm just det surret. Ett fint och fridfullt surr enligt mig, kära bloggare och vän. Men det surret måste höras i hela kroppen, så vad jag måste skaffa mig är ett stetoskop tills nästa gaddning. Sen sätta på mig det och lyssna under foten, ja uti fall jag skulle höra surret där menar ja. Det skulle ju vara rätt så fränt. Tror för övrigt att tatuerare skulle vara ett utomordentligt yrke för mitt skarpa sinne. Träffa sköna människor, snacka lite allmänt skit, ha en skön studio i trash pin-up stil, blinkande neon och lite halvskum belysning. Hell Yeah! Det börjar vattnas i munnen bara jag tänker på det. Får se till att fixa det där.

Nej men se där kära bloggare och vän, jag har en framtidsplan!! Det var inte dåligt, nej jag måste med pompa och ståt säga farväl till dig kära bloggare och vän. Plikten kallar och som kungen/knugen säger: "Plikten framför allt!" Inte för att jag har någon plikt att hålla mig till men jag har annat för mig. Min frisyr närmare bestämt, vet du kära bloggare och vän hur jävla lång tid det tar!? Ursäkta svordomen i föregående mening. Men det tar sådan fabulusisk idiotisk tid!

Så än en gång farväl och på återseende.

Är här endast för att jag kom på att det är en bra ursäkt till att inte städa..

Ja mina kära bloggare och vänner, jag är tillbaka för jag kom på att blogga är ett exceptionellt sätt att undvika att städa! Jag har förnekat smutsen i min lägenhet hela helgen. Men idag, så har jag i alla fall tagit tag i min tvätt, disk och mina skor. Men nu är jag inte här för att berätta om mitt trista söndagsnöje. Nej, min kära bloggare och vän jag är här för att svamla om struntsaker och ingenting alls.

Ja vi kan börja med hårdrockare, en hårdrockande kille SKA ha långt hår! Igår var jag på ett releaseparty för ett band. De var bra men jag gillade bandet som spelade innan mycket bättre! Om jag inte minns fel hette de: Ape Rape Escape, av namnet att döma så hade nog inte bandmedlemmarna så värst mycket fantasi till övers. Men i alla fall så går vi tillbaka till det jag ville snacka om. INGEN människa i det bandet hade långt hår! Nej, de hade inte ens hyfs nog att klä sig sunkigt! Utan de hade på sig vit skjorta, svarta byxor och svart väst. De hade även ett "husdjur" med sig på scenen. En man, med en apmask över huvudet. Har aldrig sett en apmänniska härja så mycket på det viset. Jag hoppas för hans egen del att han inte skadade sig och får bestående med efter detta. Men det jag ville komma till, ALLA i bandet var snyggt klädda och hade kort hår! Mitt hjärta brast! Eller, nja brast och brast, hade mina förhoppningar på ett sunkigt långhårigt band. Men det fick jag inte.

Nej tyvärr hinner jag inte att blogga mer nu kära bloggare och vän. Min mage kurrar så jag tror min "älskade" granne hör mig. Eller älskade och älskade, jag känner för honom som en fis i rymden! Ja där fick du ditt fönstertittande avskum!

Adjö mina bloggare och på återseende förhoppningsvis..

Jaha ja, så jag råkad komma tillbaka hit till min blogg kära bloggare och vän. Är du glad att se mig mån tro!? Ja men det är vell klart att du är! Annars skulle du naturligt vis inte stirra dig blind på alla de vackra och mycket genomtänkta ord jag skriver här i min blogg.

Ska jag vara ärlig vet jag inte vad jag gör här. Men det kändes som en evighet sen jag bloggade sist, och du min kära bloggare och vän har vell saknat mina visa råd och fina visdomsord.

Ja, nu undrar du säkert kära bloggare vad som hänt mig sen sist vi sågs här på min sida. Livet har rullat på helt enkelt. Mina vänner avgudar mig, människor njuter av min närvaro och mitt namn är på allas läppar. Jag är en gåva till denna jord. Men nog om det. Hur står det till med er då kära bloggare och vän!? Har ni kommit på meningen med livet eller sitter ni fortfarande i djupa tankar!?

Jag för min del, tänker ofta eller mest hela tiden. Det är nog så jag är skapad. Jo, förresten jag kan ju tala om för dig käre bloggare och vän vad som hände mig här om veckan. Som jag nämnt tidigare är jag fast i ett beroende! Nämligen skor. Jag var ute på stan en dag med två unga damer som mitt sällskap. Jag kände suget och var tvungen att gå in i en skoaffär. Där stod dom! Min nya kärlek! Tio centimeters klack, stor rosett på hälen och i en skrik orange nyans! Kärlek vid första ögonkastet! Det var ödet att det skulle bli vi två, för det fanns bara ett par kvar och i min storlek!! Jag var TVUNGEN att köpa dessa underverk till skor. Väl hemma beundrade ja dessa, sedan bar det iväg till några vänner.

Där var de båda damerna som jag hade haft sällskap med tidigare på stan. Men eftersom jag hade varit så upptagen av mina nya skor hade jag glömt att dessa två unga damer var närvarande vid inköpet. Så jag började babbla på om att jag köpt ett par nya skor och att dom var SÅ himla FINA!!! Mitt minne hade helt raderat dessa damer när mina ögon fick syn på dessa skapelser. Jag fick förstås skämmas för denna händelse, jag har lovat att ta tag i detta beroende nu. Det kommer bli svårt för jag är långt gången. Har redan fått små återfall och planerat mina kommande inköp.

Det hela gör det inte bättre eftersom jag har en medbrottsling, han har inte erkänt för sig själv än att han är en anonym skooholik. Vi två diskuterar skor dagarna igenom! Men jag ska ta med honom till nästa anonyma möte.

Men håll tummarna, så kommer jag att klara det!

Ha det så bra tills vi höras på nytt någon kommande morgondag.

Adjö kära bloggare och vän, adjö!

Lite tidigt

Ja det är lite för tidigt än, mina kära bloggare och vänner. Marskatterna är här! Eller marskatterna i mitt huvud! Brukar bli lite smått förvirrad på vårkanten. Men den förvirringen har kommit tidigare än vanligt. Detta kan ju bero på klimatet, som vi båda vet kära bloggare och vän går det att skylla allt på klimatet.

Men i alla fall är jag lite smått förvirrad, går runt med ett leende på läpparna, känner en bubblande känsla i magen. Precis som när man är kär!

Men så kommer nu problemet, kära bloggare och vän. Jag är inte kär, inte vad jag vet i alla fall. Det finns ingen i min omgivning att vara kär i ju för bövelen! Kan man gå runt och vara omedvetet kär i någon, någon som man aldrig träffat ens, någon som inte finns!? Skulle det vara så att jag gått och kärat ner mig i min egna fantasi man!? Han med kilt, irländskt blod och norrländsk dialekt!? För i så fall är jag riktigt, riktigt, RIKTIGT illa ute min kära bloggare och vän!

Men jag går och hoppas att det är mina marskatter uppe i hjärnkontoret som spelar mig ett spratt, om inte får jag vell hoppas på att min kilbärande irländare med norrländsk dialekt dyker upp.

Så jag avslutar nattens blogg, min kära bloggare och vän med ett bubblade och pirrigt farväl.

Farväl mina vänner!

Mycket allvarligt samtalsämne idag!

Ja mina kära bloggare och vänner, idag har vi ett mycket seriöst ämne att diskutera. Nämligen mig! Ja, vad annars, det är ju min blogg.

Jo jag är en person som vet vad hon vill ha, men då kära bloggare fick jag höra att ja skulle vara så klyschig! Har du hört något så förolämpande? Skulle mitt sätt vara klyschigt!? Ööö nej mina kära bloggare och vänner.

Inom vilket område är jag klyschig nu då undrar du kära bloggare och vän. Jo inom området där det motsatta könet fångar mitt intresse. Men herregud!! Jag är så långt ifrån klyschig som det går innom det området. Nu vet jag också att det jag önskar mig innom min dröm mans ram ALDRIG kommer slå in. För oddsen är allt för höga att det skulle finnas en man som har norrländsk dialekt, född irländare, svansar runt i kilt, delar min passion inom den lite mer extrema delen av konst och musik. Han finns bara inte, det är något som jag vetat ända sedan jag kom fram till vad jag ville ha, kära bloggare och vän.

Så vad är det i vad jag beskriver som gör det till klischee!? Nej just det kära bloggare och vän, INGET absolut INGENTING! Jag är inte som andra kvinnor i min ålder som vill ha en affärsnisse med miljoner undangömda. Jag har annorlunda drömmar, men så låt mig ha dom då! Spelar vell ingen roll vad jag drömmer om, vet att det inte kommer slå in. Men drömma bör man kära bloggare och vän annars dör man.

Nej, nu mina kära bloggare och vänner, har jag kylt av mig och måste återgå till min fördömda disk.

Jag ger dig min kära bloggare och vän ett ödmjukt adjö med en gnutta salt i som du kan strö i någon irriterande persons irriterande kommentarer

Adjö!

Aaaaa!!

Kära bloggare och vän, här kommer jag med den kortaste bloggen hittills! Jag kom just på att jag fyllt tjugoett! Fick plötsligt en liten kris! Men jag kom över den på noll tid. Med hjälp av min kära mor, kära bloggare och vän. För hon säger till mig så fort vi ses: "Ja, det syns i alla fall INTE att du är tjugoett, för du beter dig som en elva åring". Inte för att jag tror att en elva åring beter sig som jag, men men.
Jag vill aldrig annars höra på hennes gnäll om min barnslighet och mitt oseriösa beteende när det gäller musik och dödskallar Min kära mor tror fortfarande att sådant växer bort. Men det tror inte jag, kära bloggare och vän. Min kärlek till hårdrocken är här för att stanna och min passion för tattoos, dödskallar och piercings.

Men just idag kära mor vill jag TACKA DIG för att du hjälpte mig ur min lilla minimala åldersnojje KRIS!! Tack än en gång för att du alltid är där. Det jag vill ha sagt med allt det här tror jag är att: "JAG ÄLSKAR DIG MAMMA!" och lika så min PAPPA!!!

Tack och hej (och ett töntigt) leverpastej

Jaha så har man fått en, ja vad var det nu igen... En utmärkelse, så var det ja kära bloggare och vän. Jag har fått en utmärkelse, antagligen för att jag är så underbart.. Ja vad i hellskotta är jag?
Humm.. Jag tackar min kära syster för utmärkelsen, men man skulle också skriva fem saker man är beroende av. Men efter det måste jag fundera på vad jag är för en individ kära bloggare och vän. Jag förstår att även du är nyfiken av dig. Men vänta ett slag så ska jag bara göra den där listan.

1. Mina älskade familjemedlemmar och vänner
2. Dagdrömma, utan mina dagdrömmar skulle jag endast bestå av en blöt fläck
3. Mat! Behöver jag säga mer!?
4. Mina händer, utan dom skulle jag inte kunna skapa.
5. Det sista men absolut inte det sämsta eller det sämsta, min telefon så jag kan kan kontakta mina nära och kära.

Ja mina kära bloggar och vänner om vi nu rikta all vår uppmärksamhet till mig igen då. Så ska vi reda ut vad jag är för en människa. Jag har hört det ryktas om att jag verkar vara en mycket, ja i betraktarens ögon då förstås, en mycket oseriös person. Men självfallet är fallet inte så! Nej absolut inte, jag skulle nog snarare kalla mig djup, djup som den djupaste brunn. Att andra människor kan betrakta mig som oseriös kan nog bero på att jag oftast sitter i mina egna tankar. Jag skulle också tro att jag kan ha ett oseriöst yttre till människor jag inte känner. Men det är ju inte mer än en människas rätt. För vem vill släppa in vem som hellst in i ens tankar. Man ska förtjäna mitt förtroende innan jag glämtar på min dörr, kära bloggare och vän.

Sen har jag en annan sida av mig som jag själv skulle också skulle skylla på att mitt sinne är uppe i det blå. Jo, kära bloggare och vän det är så att jag lider av klumpighet. Jo det är sant kära bloggare och vän, du trodde antagligen inte att det fanns ett endaste enda litet fel på mig. Men jo även solen har sina mörka fläckar, så även jag. Min mörkaste fläck är min klumpighet. Jag ljuger inte när jag säger att jag kan lyckas med precis allt! Det finns många i min omgivning som kan intyga detta. Men detta beror helt enkelt på att jag inte ser saker som är en fara för mig, jag befinner mig ju som sagt var uppe i det blå.

Så här skall jag nu, kära bloggare och vän ge kanske ett eller flera exempel på vad jag har råkat ut för.

Detta skedde när snön inte existerade, så antagligen var det sen vår eller tidig sommar. Min äldsta syster sitter i sin TOYOTA buss och väntar på mig. Hon har antagligen bett mig hämta något inne i hennes hus. Nu befinner jag mig på trappen, stänger dörren och låser. Jag hinner tänka att vi har bråttom och jag bestämmer mig för att ta sats från trappen och springa ner för grusgången, som inte är speciellt lång. Dörren på bussen var öppen, så det var ju bara för mig att hoppa in. Tar sats börjar springa, får upp farten, ska just ta steget till hoppet in i bussen. Hoppet lyckas och jag ska glida in i bussen. MEN, ja kära bloggare och vän som ni vet sen innan finns det alltid ett MEN med i min bild. När jag hänger där i luften redo för att göra en snygg entré i bussen, missar jag att böja på huvudet och slår skallen i taket på bilen! Någon jävel på TOYOTA har glömt att takhöjden måste vara MINST två meter, för att ett sådant hopp ska lyckas. Men inte nog med det kära bloggare och vän, jag fick ett sådant hårt slag i min panna att jag inte hinner fatta vad som hänt utan jag hoppar upp på benen illa kvickt och ska till att göra samma sak igen och tror du inte, ursäkta ordvalet kära bloggare och vän att fanskapet till bil gör samma sak emot mig igen! Så jag slår mitt arma huvud mot bilplåten igen! Denna gång blir jag liggandes en sekund eller två med en dunkande smärta. Det enda positiva med denna händelse var att jag fick platsen brevid förarsätet. MEN, ja kära bloggare och vän det kommer ett till men, när min kära syster ska till att bromsa, (jag har då ännu inte hunnit sätta på mig bältet) flyger jag fram och får den tredje och sista smällen för den dagen! Detta mina kära bloggare och vän gav mig men för livet! Nu mera har jag väldigt svårt för bilmärket TOYOTA, då jag upptäckt att just dom bilarna vill se olyckan hända mig.

En annan sak som tillhör min underbara personlighet är min lättskrämdhet, den i kombination med min klumpighet, gör att jag kan lyckas med det mesta. Men för att inte trötta ut dina ögon kära bloggare och vän tror jag vi slutar här för ikväll. Vi kommer givetvis fortsätta analysen på vad för en sorts människa jag är. Jag förstår din iver för att få veta.

På eller ja antagligen min kära bloggare och vän, ska jag vell säga. Antagligen ses vi igen, samma tid, samma plats här inne på min rysligt braiga blogg. Ja, min kära bloggare och vän, man får hitta på egna ord. Du kan inte göra något åt det eftersom det är min blogg, och vi vet båda att du älskar vin rätt ut och upp och ner blogg. Den är ärlig på ett charmigt vis! Inte sant, kära bloggare och vän!?

Så än en gång adjö, lämna gärna ett avtryck från din ack så inte lika djupa skäl som min ;)

Dagen efter dagen innan...

God förmiddag mina kära bloggare och vän. Jag har åter pallat mig hit för att lätta mitt hjärta.

Nu kanske du undrar över bilden jag lagt upp, men ge dig till tåls kära bloggare och vän tids nog kommer du att få veta.

Det är dagen efter igår, dagen igår var den dagen jag förvandlades till en värmländsk ung 21 åring. Det var en av de bättre dagarna som jag kommer värdera högt senare i mitt liv, käre bloggare och vän. Dagen igår, kändes inte i kroppen, siffran 21 rör mig inte i ryggen. Ja, man säger ju som så att ju äldre man blir desto mer obetydlig blir ens födelsedag. Så är fallet för mig med, men jag uppskattar mina kära vänners närvaro över en bit tårta och god mat. Så det var det jag sysselsatte mig med igår. Goda vänner, god mat och utsökt god tårta!

Så där med blev dagens ord; GOD. Det är ett bra ord som man kan använda ofta.

Så nu mina kära bloggare och vän, har jag hållit dig på streckbänken nog länge. Du kokar vell snart över av undran över bilden jag lagt upp. Se så, lugna dig lite till, än kan jag inte avslöja min avsikt med bilden.

Istället vill jag att du riktar din uppmärksamhet till mig igen, för det är vell därför du har besökt min blogg, kära bloggare och vän!? Eller?

Jo min kära bloggare och vän, jag har ett bekymmer. Det är så att nu när jag färgade mitt hår, kan jag inte längre gå runt i grönt. Jag gillar ju grönt! Men med rött hår går det inte! Tänker inte färga om mig, för jag älskar rött! Har alltid älskat rött och kommer alltid att göra det med. Men jag gillar gröna kläder... Så hur ska jag gör kära bloggare och vän?

Nej, kära bloggare och vän, det var egentligen inget problem som jag hade. Utan jag ville bara att du skulle vila dina ögon på något annat än rumpan på bilden jag laddat upp.

Så varför lade jag upp den bilden, kära bloggare och vän?

I ärlighetens namn... Så vet jag faktiskt inte. Jag är väldigt svag för män i kilt. Men deras rumpor är inte direkt det stora intresset. Men kanske jag ville att du, min kära bloggare och vän skulle se vad som finns under kilten. Alltså INGENTING, ingenting alls förutom kött och blod. Jag har nu löst det stora mysteriet med män och kiltar.

Så sjungande adjö, lämnar jag denna blogg för att gå till postlådan och undersöka vad som egentligen föregår där. Jag återkommer med mer information om våra gula postlådors hemliga liv.

ADJÖ än en gång!

Stormande steg mot 21 års ålder

Jaha då var man på väg mot en ny ålder mina kära bloggare och vänner. Jag kommer att bli ett år äldre än vad jag är nu och ett år yngre än vad jag kommer bli nästa år. Rätt lågiskt faktiskt om du skulle ha tänkt efter kära bloggare och vän. Ett år äldre ännu ett år klokare.

Fast jag är ju redan klok av mig, men det vet ju du redan kära bloggare och vän. Så vad vill jag ha ut av denna blogg mån tro?

Nej inte ett endaste litet dugg ens. Jag har tråkigt och försöker roa mig på egen hand. Går det bra då tänker du kära bloggare och vän.

Nej det gör det inte heller, ska jag be att få tala om. Har ju så tråkigt att jag inte ens har någon fantasi att roa mig med! Då är det illa minsan, kära bloggare och vän.

En positiv sak som jag kommit fram till i alla fall är att jag börjat teckna igen. Det var liksom borttappat där ett tag. Både lusten och årken, men nu sitter jag och kladdar på minsta lilla papper min kära bloggare och vän.

Min lust den kommer och går, så är det precis med allt jag gör. Det kan vara rätt jobbigt kan jag lova. Men samtidigt får jag nog uppleva lite mer än snittet.. Så jag kommer med all säkerhet att överleva, kära bloggare och vän.

Nej nu ska jag nog återgå till sängläge. Imorgon åker jag hem till min kära familj, vi ska nämligen fira min födelse.

Så tack och hej, på återseende kära bloggare och vän.

Skor, skor, SKOR i min lilla hall

Min kära syster ville att jag skulle lägga upp en bild på mina skor. Så här har ni mina älskade skor. Men dock har jag fler i min garderob och hemma hos min kära mor och far. Ack så jag längtar efter mina skor som befinner sig där... Ja nu har ni fått bildbevis kära bloggare och vän, på min stora passion.

Tack och hej på stund

Chick Habit mina damer och herrar!

Ja mina kära bloggare och naturligtvis mina vänner, jag har åter kommit för att överraska er med en ny bekännelse!

Denna blogg kommer att handla om min stora belastning och beroende nämligen mina skor! För övrigt är jag nog en om jag ska citera överdalingarna i det undersköna Värmlands bygd "Ee rätt sö täämlet käärit frunntimmer" slutcitat. Ja det är ju självklart inte så att jag går runt i skogshuggar outfitt och är svart av olja och skit som en mekaniker. Ooonej jag är bara lite mer manlig i mitt sätt, inte rädd för spindlar och andra kryp. Det är ju det som gör mannen liksom, döda krypen åt sin jungfru. Mannen blir då "riddaren" i dramat och känner sig stolt. Men vad männen inte vet är att kvinnor låter dem hållas.

Men inte jag, nej mina kära bloggare jag dödar mina egna kryp och sätter på masken, på kroken!
Så jag är min egna riddare, tills vidare i alla fall.

Men nu kom vi lite från ämnet kära bloggare och vän, det var ju skor, mitt stora beroende vi skulle prata om! Ja, det är skorna som är min "Chick Habit" jag har dom i alla färger, hög som låg. På bara fyra månader har jag köpt mig sju par skor!

Nu kan vi börja diskutera beroende! Jag måste använda alla lika mycket annars blir dom andra avundsjuka. jag måste ha alla framme i hallen så jag kan titta på dom. Så just nu står det nitton par skor i min hall som är 1.5 x 1,5 meter! Får jag plats med mig själv tror ni? Nej, naturligtvis inte kära bloggare och vänner!

Det är min "Chick Habit" annars är jag inte så chick av mig, skulle jag tro. Går gärna och ofta utan smink, det smetar ändå bara ut sig till en stor kletig fläck på kläder och annat. Modet är inte något jag följer, utan köper det som faller i min smak. Håret är oftast lockigt och sitter som en boll på mitt huvud. Det enda som "sitter fast" på mig som jag kan vara fåfäng med i perioder är min fördömda lugg! Det är verkligen en lugg mina kära bloggare, och ni minna vänner vet vad jag snackar om! Den hänger där, jag ser knappt något, men den ska vara där, platt och rak. Men efter en timme eller ibland knappt det har den jäveln böjt sig åt ett håll som den trivs med! Vilket jag måste erkänna mina kära bloggare och vänner gör att jag ger upp! Ja, du hörde rätt, jag ger upp och då är inte jag den som ger upp. Har en ovana till att vara stönig tills jag själv slår knut på mig. Jag är den människan du inte skulle vilja träffa och försöka ha rätt över mig. För jag kan hålla på i år om samma sak, tills du tillslut ger upp och låter mig ha rätt, även fast vi båda vet hur fel jag egentligen hade. Men jag erkänner aldrig!

Ja, det var nog allt för denna gång. Här med avslutar jag denna blogg med ett gungande adjö och på återseende!

PS. har en bra låt som jag tycker passar in till den här bloggen! Här är adressen, lyssna och njut!

http://www.youtube.com/watch?v=pyxftLC7gew DS.

Tillbaka till er stora glädje mina kära bloggare och vänner

Ja mina kära bloggare och vänner jag är tillbaka endast för er skull. Tröttnade ett tag där, men till er stora lycka återhämtade jag mig. Nu sitter jag här och väntar på att min eller ja inte bara min utan också de andra som delar tvättstuga med mig, så jag får säga våran tvättmaskin ska bli klar. Tror inte att man kan bli mer uttråkad än att glo på en snurrande trumma. Om jag inte minns fel heter det så, om inte kära bloggare så rätta mig.
Jag åker upp och ner i den tröga hissen för att se om inte maskinen är klar... Oftast mina kära bloggare har jag slitit på hissen i onödan. Vilket gör mitt arma hjärta ledsen. Eller ska jag vara ärlig kära bloggare och vän så bryr jag mig inte så noga...

Det jag egentligen kom hit för att diskutera var männen i mitt liv. Ja, du hörde rätt männen i mitt liv kära bloggare.

Jag har ännu inte hittat den där så kallade mannen i mitt liv, så ja kör på med att tråna efter stora stjärnor levande som döda. Vem skulle kunna motstå Axl Rose när han var ung?? Inte jag.. Eller en annan man som jag håller kär James Dean, Rebellen, Myten, Mannen. Vilken man sen, men kära bloggare James Dean skulle inte ha varit den mannen han är idag om han inte gick och trillade av pinnen. Kära bloggare och vän tyvärr är det sant men sorgligt. Det är vell antagligen det som är poängen lev fort dö ung, vilket blir likamed förevigt ung i våra ögon.

Jag har många andra män i mitt liv, de är personer som jag vet, jo kära bloggare jag har insett att jag aldrig kommer få dom. Så jag har en viss sorts idoldyrkan. Men ja det finns ett MEN kära bloggare. Jag är inte lika hysterisk som flickan jag såg på YouTube En ung flicka som så sent som förra året skämde ut sig för hela livet. Jag kan inte berätta mer, utan du kära bloggare måste se det själv för att förstå. Därför är jag så givmild av mig att adressen kommer stå här på min förbannat fina blogg, om jag får sägadet själv.

Här är adressen: http://www.youtube.com/watch?v=eU0y5whZrVo

Du MÅSTE kolla in detta galna fruntimmer. Om jag var den där pojken som jag själv inte vet någonting om, så skulle jag fundera starkt på ett dussin livvakter eller två. För att kunna skydda mig om sådana där hormonstinna fruntimmer.
Kolla även in henne när hon är backstage mina kära bloggare. Det är så pinsamt så jag vet inte vad ja ska ta mig till. Mitt skratt, kan lova er kärabloggare och vänner att det hörs nog just nu i hela Örebro. Hahahahahahah

Kolla in! Ett måste:http://www.youtube.com/watch?v=M6MX1BpNUZM&NR=1

Tack och adjö kära bloggare och vän jag antar att vi möts igen.