Lellsystras onsdag i Örebro

Kära bloggare det är nu onsdag.

Det som hänt mig idag kära bloggare är att jag upplevt det första snöfallet här i Örebro. Ja, jag må säga att det alltid är något speciellt med den ''första gången'' och i det här fallet så var det ett snöfall. Jag minns inte mitt första snöfall i mitt barndoms hem. Ty jag var bara en liten dåre då.

Nu har jag vuxit upp till en något äldre dåre i tjugoårsåldern. Men äldre tänker jag inte bli kära bloggare, nej det behövs ej ty jag har redan all värdens kunskap. På min dator och kan Googla ALLA svar eller ja nästan. Igår min kära boggare om du minns så blev jag besegrad, ty jag kom fram till att Internet INTE har alla svar till min stora besvikelse.

Eftermiddagen har jag spenderat men min mycket goda vän på ett café här i stan. Det är lustigt kära bloggare för jag har då aldrig träffat på en människa som är en spegelbild av mig själv. Det är inte till utseendet vi är lika utan till det inre. Mitt sätt att tycka och tänka. Det är kusligt att möta sig själv på det viset kära bloggare. Har du någon gång stött på en sådan människa!?

Jag som annars vägrar släppa in människor in i mitt inre kunde inte hålla emot denna människa. Hon kan läsa mig som en bok, ja det är sant kära bloggare! Hon känner mig lika bra som jag själv och jag henne. Alla tankar som gått in och ut ur min hjärna har passerat hennes också.

Just nu min kära bloggare sitter jag och samtalar med en gammal vän från de djupa skogarna i Värmland och till skillnad från här i Örebro där snön smällt bort ligger den kvar som ett vitt täcke på mark och skog. Det är då som jag min kära bloggare längtar alldeles förfärligt mycket hem till mitt barndoms hem.

På återseende min kära vän och bloggare!