En uppenbarelse mina kära bloggare!!

Mina kära bloggare, jag fick just nu i detta nu en alldeles ny uppenbarelse. Ännu ett minne från min barndoms glada dagar.

Detta minne ploppade plötsligt upp i min hjärna när låten Pom Pom men Magnus Uggla började spelas i min lilla dator. Detta minne innehåller även min äldre och mycket begåvade syster. Hon som är den äldsta av oss tre i systerskaran.

Jo åter till låten Pom Pom Magnus Ugglas Fanfar som den så ''kort'' heter. Jag stod och knegade men min diskhög som bara växer och växer. Så jag tog mod till mig min kära bloggare och skulle till att besegra den allt för stora och smutsiga högen med disk. Det är ett allt för tråkigt arbete som kräver musik till, så att jag kära bloggare kan gorma ikapp till musiken. Så där stod jag kära bloggade, kämpade och sjöng för full hals till åttiotalets rock balader. När det svarta fåret Magnus Uggla ploppade upp, och genast kom detta minne farandes.

Detta utspelade sig när Pom Pom låg på topplistorna och var rykande färsk. Min mycket kära syster hade målat en vägg med ett sago slott på min vägg. Mycket vackert och en dröm för en flicka i min ålder. Nu var det ju så att detta motiv skulle dokumenteras för framtida beskådare. Vet inte varför men min syster skulle absolut filma väggen. Konstigt tyckte jag eftersom väggen stod stilla enligt mig. Ja mina kära bloggare jag hade redan då ett mycket skarpt öga som sög in allt. Så där stod min syster och filmade i alla fall och jag var absolut tvungen att vara närvarande och bevaka det som hände eftersom det var mitt rum och min vägg. Jag stod där och betraktade min syster när jag kände en bubblande magkännsla som sa till mig att börja sjunga. Det skulle ju bli allt för tråkigt annars med att bara stirra på en vägg sen när filmen skulle visas upp.

Så kära bloggare jag tog låten som hade fastnat på min hjärna. Brast ut i Pom Pom.

Men min syster tystade nermig snabbt. Men jag kunde inte stoppa mitt magbubbel och började igen. Min syster gjorde samma sak igen och tystade ner mig. Så fortsatte det tills min syster körde ut lilla rara oskyldiga mig ut ur mitt eget rum!

Så här i efterhand, när ja tänkt på det kan jag förstå irritationen som bubblade i min systers hjärna. Men jag mådde alldeles utmärkt för jag hade ännu en gång utfört ett irritationsmoment utan minsta problem.

Så min kära bloggare jag återkommer med säkerhet. Istället för mitt vanligtvis att så vänliga ADJÖ avslutar jag denna blogg med TACK och HEJ!