torsdag 20 november 2008

Älskade bloggare nu är Lellsystra tillbaka igen... Med nya funderingar...


Kära bloggare har du saknat mig!? Jag har nu varit borta i drygt arton timmar och utfört mycket lite på denna tid. Ja kära bloggar jag hinner inte allt här i världen, tyvärr kan inte jag uträtta under om du av någon anledning trodde det. Det som hänt mig är att jag varit tvungen att gå upp ur min sköna säng och ut i det iskalla vädret och cyklat till skolan.

Så nog om det, tror inte att du kära bloggare har värst stort intresse av mina dagliga rutiner. Utan det som du min käre bloggare är intresserad av är min överutvecklade hjärna. Mitt IQ måste nog ligga snäppet över en snigels.

Snigel tänker du nu min kära bloggare. Sniglar är vell inte smart. Jo min kära bloggar det är dom. Sniglar är smarta även om det tar sin lilla tid. Och så är det med mig. Jag har tusen, ja kanske miljoner saker saker som jag tänker på. Så då kanske min ytterst vackra utsida ser lite trög ut. Precis som en snigels.

Ja jag beundrar alla klant skallar som kan se smarta ut på utsidan men som är helt korkade på insidan.

Tänke för en sekund sen på det där med höger och vänster hänta. Här i Sverige och många länder med oss skriver från vänster till höger. De flesta i vårt land skulle jag tro är höger hänta, men hur är det då i till exempel arabvärlden!? Där skriver man ju från höger till vänster, är de flesta araber då vänster hänta!? Mycket intressant grej som jag gått och klurat på ett tag. För varför göra det svårare för sig, undrar jag!?

När jag bara var ett litet pyre på så där en tre fyra år min kära bloggare så var jag mycket fascinerad av svartvita filmer på TV;n. Jag gillade att se på svenska gamla filmer med Åsa Nisse med fler. Men vad jag inte förstod kära bloggare var varför allt var svar och vitt på TV;n. Ty jag fick för mig att man också levde i en svartvit värld på den tiden. Vilket i sin tur måste ha varit väldans trist enligt min menig. Jag tyckte synd om de stackars människorna som aldrig fick se hur röd en ros kunde vara eller hur gul en citron är. Men jag vågade aldrig fråga mina kära föräldrar eller någon annan för den delen om det var så att människor förr i tiden såg i svartvitt.

Men eftersom åren gick min kära bloggare och jag blev allt klokare förstod jag att så var inte fallet med den förgångna tidens människor.

Ja gott folk och kära bloggare nu har jag annat att göra. Men jag återkommer.
Så på återseende och ett hjärtligt ADJÖ!














1 kommentar:

Annas infall sa...

Mycket djupa och "tänkvärda" slutsatser...Det finns så mycket här i världen att grunna på. Man ska tänka lagom mycket bara...det är det...ja som är själva grejen för att det inte ska bli rörigt liksom...lagom...lagom är bäst.
Det gäller bara att veta vart den magiska gränsen är. Jag har aldrig varit bra på lagom...men jag försöker hela tiden..att vara lagom.