Lite tidigt

Ja det är lite för tidigt än, mina kära bloggare och vänner. Marskatterna är här! Eller marskatterna i mitt huvud! Brukar bli lite smått förvirrad på vårkanten. Men den förvirringen har kommit tidigare än vanligt. Detta kan ju bero på klimatet, som vi båda vet kära bloggare och vän går det att skylla allt på klimatet.

Men i alla fall är jag lite smått förvirrad, går runt med ett leende på läpparna, känner en bubblande känsla i magen. Precis som när man är kär!

Men så kommer nu problemet, kära bloggare och vän. Jag är inte kär, inte vad jag vet i alla fall. Det finns ingen i min omgivning att vara kär i ju för bövelen! Kan man gå runt och vara omedvetet kär i någon, någon som man aldrig träffat ens, någon som inte finns!? Skulle det vara så att jag gått och kärat ner mig i min egna fantasi man!? Han med kilt, irländskt blod och norrländsk dialekt!? För i så fall är jag riktigt, riktigt, RIKTIGT illa ute min kära bloggare och vän!

Men jag går och hoppas att det är mina marskatter uppe i hjärnkontoret som spelar mig ett spratt, om inte får jag vell hoppas på att min kilbärande irländare med norrländsk dialekt dyker upp.

Så jag avslutar nattens blogg, min kära bloggare och vän med ett bubblade och pirrigt farväl.

Farväl mina vänner!