Googlar mig till bättre tider...

Ja här försöker man beskriva hur man känner sig i bilder, kära bloggare och vän. Jag tänkte Googla hur äcklig min spis baksida såg ut innan jag gav den en omgång. Titta vilket sketet svar jag fick! En förvrängd, uppblåst papegoja med spikes!

Jag ville ju ha smuts, fett och klägg, kära bloggare och vän! Men vad fick jag!? Jo en uppblåst tuppfan! Nej nu måste Google skärpa sig, hur ska jag annars kunna beskriva min frustration över äckelspisen, kära bloggare och vän!? Hur är det möjligt för dig, kära bloggare och vän att förstå hur äcklig min spis är om du ser en goja!?

Jag är inte här för att förfina verkligheten, jag censurerar inte, jag är ärlig och rätt på kära bloggare och vän! Rätt på är den vals jag kör! Jag vill vara som en snigel i ditt öga, visa dig den verkliga verkligheten! Inte som vi nu för tiden får den serverad, fluffig, rosa och luddig. Nej jag vill ha den kantig, grå och rak!

Nu har ju hela min blogg blivit förstörd kära bloggare och vän! För nu minns jag inte längre vad jag ville med just detta inlägg! Nej, tvivale!

Jag måste återgå till spisäcklets baksida kära bloggare och vän. Men ta lärdom av detta. Framsidan av en spis kan vara skinande vit, men kollar man där bak gömmer sig ett helvete! Jag kan med en svordom svära på att verkligheten är likadan som en spis! Men du måste ha något bakom pannbenet för att förstå det. Precis som att ett gräl bara är toppen av ett isberg! Även som William Goldings böcker har en djupare mening som man måste leta efter! Ja min kära bloggare jag är en mycket vis människa, men det vet jag redan sen förut! Många kallar mig galen, men jag kallar mig geni. Som alla vet är gränsen mellan geni och galen hårfin!

Så min allra käraste bloggare och vän, jag vinkar av dig vid tågstationen som den artiga kvinna jag är och hoppas på ett kärt återseende.

Adjö!